Varför bandbredd och modernt WiFi spelar roll

En evidensbaserad analys av hur högre bandbredd och WiFi 6/7 ger mätbara tidsbesparingar, lägre latens, bättre protokollprestanda och mindre friktion i hushållet — en granskning av påståendet att “50 Mbps räcker.”

Evidensöversikt · Februari 2026, reviderad augusti 2026. Källor klassificerade efter evidensstyrka: referentgranskad / storskalig; branschmätning; leverantör / litet urval.

Nyckeltal

Mått	Siffra	Detalj
Förgrundsöverföringar	20–40 tim	WiFi 6/7 vs WiFi 5, per år
QUIC-vinst per sidladdning	100–500 ms	Jämfört med TCP+TLS
WiFi 6 latens under last	10–20 ms	jfr 30–50 ms WiFi 5
Samtidiga 4K-strömmar vid 100 Mbps	4 max	Vid ~25 Mbps per högbitrats-4K-ström, utan marginal för något annat

Frågan denna rapport besvarar

Den tillhörande rapporten Bortkastad bandbredd i svenska BRF:er visar att det genomsnittliga svenska BRF-hushållet förlorar 45,5 % av sin köpta bandbredd till WiFi-flaskhalsen. En naturlig invändning är: spelar det verkligen någon roll? Om ett hushåll “bara behöver 50 Mbps” är resten visserligen slöseri i bokföringstermer, men harmlöst i praktiken.

Invändningen vilar vanligtvis på ett av två runda tal. 25 Mbps är den nedladdningshastighet som amerikanska FCC 2015 antog som sin definition av “bredband” — en höjning från 4 Mbps-baslinjen i 2010 års National Broadband Plan — och den siffra som de flesta “det räcker för att surfa”-argument går tillbaka till. 50 Mbps är det lösare “gott och väl för ett hem”-talet som cirkulerar i vardagsdebatten. Båda formulerades för en tid av en-enhet-i-taget-användning, och ingendera var någonsin tänkt som ett tak för vad ett hushåll kunde ha nytta av. Resten av rapporten prövar dem mot vad hushåll faktiskt gör idag.

Denna rapport granskar evidensen mot det antagandet inom sex områden: tunga filöverföringar, moderna webbprotokoll, WiFi-latens under belastning, ackumulering av fördröjningar under en sekund, samtidig användning samt videostreaming. Slutsatsen är att den vedertagna “50 Mbps”-tröskeln bygger på föråldrad forskning och kraftigt underskattar vad moderna hushåll kräver av sitt nätverk.

Påståendet “25 Mbps räcker för surfning” är föråldrat

Den studie som oftast citeras är Mike Belshes Chromium-experiment från 2010, som visade avtagande avkastning ovanför 5 Mbps. Belshe testade sidor som i snitt vägde ungefär 700 KB med 60 HTTP-förfrågningar. Webben har förändrats i grunden sedan dess.

HTTP Archives Web Almanac 2025 mäter medianvärdet för en desktopsida till 2,9 MB fördelat på 77 förfrågningar. Vid den 90:e percentilen når desktopsidorna ungefär 9,2 MB och 185 förfrågningar. Enbart JavaScript har exploderat: en analys av populära sajter 2024 fann att Instagram skickar 16 MB JavaScript, Gmail 20 MB och Slack 55 MB (okomprimerat). (HTTP Archive)

En studie från mars 2025, Does More Bandwidth Really Not Matter (Much)? (Mostafa, Wittie & Goel), återbesökte de klassiska resultaten och konstaterade att, till skillnad från Belshes och Grigoriks tidigare slutsatser, ger förbättringar av både latens och bandbredd stadiga prestandavinster — författarna observerade uttryckligen inte den avtagande avkastning från mer bandbredd som de äldre studierna rapporterade. De fann att en betydande andel sajter fortfarande är primärt bandbreddsbegränsade, så den gamla “räcker-nu”-platån vid 5 Mbps håller inte längre i takt med att sidorna växer.

Tunga filöverföringar: förgrund kontra bakgrund

All bandbreddsförbrukning är inte likvärdig. Det finns en avgörande skillnad mellan förgrundsöverföringar (där någon aktivt väntar) och bakgrundsöverföringar (som slutförs utan uppsikt). Det spelar roll eftersom kostnaden för långsamma förgrundsöverföringar upplevs direkt som förlorad tid, medan långsamma bakgrundsöverföringar bara upptar nätet längre.

Förgrundsöverföringar — någon sitter och väntar

Det här är stunderna då bandbredd direkt omsätts i mänsklig väntetid: att ladda ner ett spel innan man kan spela det, återställa en telefon från säkerhetskopia eller vänta på att en stor projektfil ska synkronisera inför ett möte.

Scenario	Datamängd	WiFi 5 (225 Mbps)	WiFi 6 (400 Mbps)	WiFi 7 (750 Mbps)
AAA-spelinstallation (CoD, Baldur’s Gate 3)	100 GB	59 min	33 min	18 min
macOS / Windows funktionsuppdatering	15 GB	9 min	5 min	3 min
iPhone/iCloud fullständig återställning	64 GB	38 min	21 min	11 min
Molnprojekt (Figma, CAD)	5 GB	3 min	2 min	53 sek

• WiFi 5
• WiFi 6
• WiFi 7

Ett hushåll som laddar ner två AAA-spel, gör två OS-uppdateringar och en telefonåterställning per år lägger ungefär 3 timmar på att vänta vid WiFi 5-hastigheter jämfört med 1 timme vid WiFi 7. Hushåll med flera spelare eller frekventa tunga arbetsflöden (videoredigering, fotografi) multiplicerar det lätt med 5–10×.

Bakgrundsöverföringar — ingen sitter och tittar, men nätet är upptaget

Appuppdateringar, fotosynk, IoT-firmware, molnsäkerhetskopiering och automatiska systempatchar överför data utan att någon aktivt väntar. Vi uppskattar att ett teknikaktivt hushåll flyttar ungefär 150–250 GB per månad i bakgrundsöverföringar. Vid WiFi 5-hastigheter upptar detta anslutningen i ungefär 1,5–2,5 timmar per månad; vid WiFi 7 under 40 minuter. Kostnaden här är inte direkt väntetid utan nätverksbelastning under överföringsfönstren: en 4 GB iOS-uppdatering som laddar ner via WiFi 5 kan märkbart försämra streaming- och videomöteskvaliteten för andra i hushållet under de 2–3 minuter den pågår.

Scenario	WiFi 5 (225 Mbps)	WiFi 6 (400 Mbps)	WiFi 7 (750 Mbps)
100 GB spel	59 min	33 min	18 min
15 GB OS-uppd.	9 min	5 min	3 min
64 GB molnåterst.	38 min	21 min	11 min
5 GB projektfil	3 min	2 min	0,9 min

QUIC och HTTP/3: varför moderna protokoll belönar bättre nät

QUIC-protokollet (RFC 9000), byggt på UDP med integrerad TLS 1.3, ligger nu till grund för HTTP/3 — som W3Techs mäter på ungefär 40 % av alla webbplatser (augusti 2026), inklusive Google, YouTube, Facebook, Instagram och de flesta Cloudflare-hostade sajter. Det ändrar bandbreddsekvationen på tre sätt. (W3Techs / IETF)

Snabbare anslutningsuppbyggnad. Traditionell TCP + TLS 1.2 kräver tre rundturer innan data kan flöda. QUIC:s 1-RTT-läge behöver en; 0-RTT-läget för återkommande besökare skickar data redan med det allra första paketet. Med 100 ms rundturstid sparar detta 200–300 ms per ny anslutning. Med svensk fibers typiska 12 ms ping till inhemska CDN-noder blir besparingen 24–36 ms per anslutning — mindre, men multiplicerat med de 77–185 resurserna i en modern sidladdning. (Cloudflare engineering)

Ingen head-of-line-blockering. I HTTP/2 över TCP blockerar ett enda förlorat paket alla multiplexade strömmar tills det återsänts. QUIC isolerar strömmarna: ett förlorat paket på en resurs blockerar bara den resursen medan övriga fortsätter. Det är särskilt relevant på WiFi, där paketförlusten typiskt ligger på 1–5 % till följd av interferens och trängsel. Under dessa förhållanden växer QUIC:s försprång gentemot TCP med antalet parallella strömmar — det vill säga med sidans komplexitet. (APNIC / RWTH Aachen)

Uppmätta verkliga förbättringar. Googles SIGCOMM-studie 2017 rapporterade att QUIC reducerade söklatensen med 8 % på desktop, och de långsammaste 1 % av användarna fick upp till 16 % snabbare resultat. YouTube-omvikelastningar minskade med 18 %. (ACM SIGCOMM) Wix uppmätte LCP-förbättringar på upp till 20 % vid 75:e percentilen — ofta mer än 500 ms i absolut minskning. (Wix engineering) Cloudflare fann att HTTP/3 TTFB i snitt var 176 ms jämfört med 201 ms för HTTP/2, en förbättring på 12,4 %. (Cloudflare benchmark)

300 millisekunder är inte försumbart

Det starkaste beviset för att fördröjningar under en sekund märks kommer från ett naturligt experiment som mobilbranschen genomförde under nästan tio år. Från och med den första iPhonen 2007 lade mobilwebbläsare till en 300–350 ms fördröjning mellan tryck och respons för att skilja enkelklick från dubbelklick-för-zoom. Resultatet var universella klagomål om “sega” webbappar. Financial Times byggde FastClick-biblioteket för att eliminera den. Chrome tog bort fördröjningen 2014, Firefox och IE följde efter, och Apple fixade Safari i mars 2016. Hela webbläsarbranschen koordinerade sig för att ta bort en 300 ms-fördröjning för att användarna upplevde den som oacceptabel. (Chrome developer blog)

Storskaliga affärsexperiment bekräftar denna känslighet med ännu finare upplösning:

Källa	Resultat	Skala	Evidens
Google / Deloitte (2020)	100 ms snabbare → 8,4 % högre konvertering	30,5 M sessioner, 37 varumärken	publicerad studie
Akamai (2017)	100 ms fördröjning → 7 % konverteringstapp	10 miljarder besök	publicerad rapport
Google (2009)	100–400 ms långsammare sök → 0,2–0,6 % färre sökningar/användare	Google-skala A/B-test	Google Research Blog
Amazon (2006)	100 ms fördröjning → 1 % intäktsbortfall	Tillskriven Greg Linden	konferenspresentation, overifierad
Walmart (2012)	1 sek snabbare → 2 % högre konvertering	Walmart.com	konferenspresentation

Den fysiologiska dimensionen är mindre väl studerad men pekar åt samma håll. Riedl et al. (2012) mätte förhöjda kortisolnivåer i saliv under teknikfördröjningar — en genuin stresshormonrespons, inte bara irritation. (BISE-tidskrift) Ericssons ConsumerLab-studie (2016) fann att 6 sekunders buffringsfördröjning gav stressresponser jämförbara med att titta på en skräckfilm, mätt via EEG och hjärtfrekvens, men Ericsson redovisar inte urvalsstorleken och studien är leverantörsfinansierad, vilket begränsar precisionen i den jämförelsen. (leverantörsfinansierad)

WiFi 6- och 7-latens: den dolda förbättringen

Bandbredd är det man köper; latens är det man upplever. WiFi 6 och 7 introducerar schemaläggningsförbättringar som reducerar den lokala trådlösa latensen — tiden mellan en enhets begäran om sändningstid och den faktiska sändningen — med en storleksordning i belastade miljöer.

WiFi-generation	Tomgångslatens	Under belastning (10+ enheter)	Spellatens
WiFi 4	10–30 ms	50–100+ ms	Ej konkurrenskraftigt
WiFi 5	5–10 ms	30–50 ms	20–40 ms, toppar >100 ms
WiFi 6	3–8 ms	10–20 ms	10–20 ms, stabilt
WiFi 7	1–3 ms	3–8 ms	3–8 ms, nära Ethernet

WiFi-generation	Tomgång	Under belastning (10+ enheter)
WiFi 4	20 ms	75 ms
WiFi 5	7,5 ms	40 ms
WiFi 6	5,5 ms	15 ms
WiFi 7	2 ms	5,5 ms
Ethernet	0,5 ms	0,5 ms

• Vilande
• Under belastning (10+ enheter)

OFDMA (WiFi 6): flera enheter per sändning

Med WiFi 5 kan bara en enhet sända åt gången per kanal (CSMA/CA-konkurrens). Alla andra väntar. OFDMA i WiFi 6 delar varje sändning i resursenheter så att routern kan betjäna flera enheter samtidigt. En IEEE-studie (Avallone et al., 2021) fann att detta reducerar median lokal WiFi-latens från ungefär 5 ms till under 1 ms. (IEEE) Qualcomm och Wi-Fi Alliance uppmätte 40 % nedströmslatensminskning i hemscenarier och upp till 93 % i täta miljöer. (Wi-Fi Alliance-test) ACM SIGMETRICS 2023 rapporterade 3× genomströmningsvinst och 5× latensminskning med OFDMA i täta uppströmsscenarier. (ACM SIGMETRICS)

MLO, BSS Coloring och Preamble Puncturing (WiFi 7)

Multi-Link Operation (MLO) låter en enhet använda 2,4 GHz-, 5 GHz- och 6 GHz-banden samtidigt. Om ett band drabbas av tillfällig störning skiftar trafiken till ett annat utan omstart. Simuleringar visar 2,66× lägre fördröjning jämfört med enstaka länk; Intel rapporterar ungefär 60 % lägre latens än WiFi 6. (Intel, simulering) MediaTek hävdar upp till 80 % latensminskning och 300 % genomströmningsökning. (leverantörsmarknadsföring)

BSS Coloring (WiFi 6) möjliggör spatial återanvändning: i ett tätt flerbostadshus kan en router sända samtidigt som ett grannätverk på samma kanal om signalerna är tillräckligt separerade, med upp till 43 % genomströmningsförbättring. (IEEE 802.11ax) Preamble puncturing (WiFi 7) hindrar en enda störd 20 MHz-subkanal från att stänga av en hel 160- eller 320 MHz-kanal: routern spärrar bara den drabbade delen och fortsätter använda resten av kanalen som annars skulle gå förlorad. (IEEE 802.11be)

Hur fördröjningar under en sekund ackumuleras

Vuxna interagerar med sin smartphone 150–200 gånger om dagen (Reviews.orgs undersökning anger 186 kontroller/dag 2026, ned från 205 året innan). De flesta av dessa interaktioner involverar nätverksaktivitet — att ladda ett flöde, kolla en notis, öppna en länk.

Det vore missvisande att tillskriva en hel 300 ms-besparing till WiFi-förbättringar för varje interaktion. Den totala latensen i en sidladdning eller appinteraktion inkluderar serverbearbetning, CDN-leverans, TLS-förhandling, DNS-uppslagning och rendering — varav den lokala WiFi-latensen är en komponent. En realistisk uppdelning:

Latenskomponent	WiFi 5-bidrag	WiFi 6/7-bidrag	Besparing
WiFi airtime / lokal latens	5–50 ms	1–15 ms	4–35 ms
Anslutningsuppbyggnad (QUIC 0-RTT)	24–72 ms	0–12 ms	12–72 ms
Bandbreddsöverföring (2,9 MB mediansida)	103 ms	58 ms	45 ms
Total WiFi-hänförbar besparing			60–150 ms

• WiFi-luftetid
• Anslutningsuppbyggnad (QUIC)
• Dataöverföring (2,9 MB sida)

Med det konservativa antagandet — 60 ms sparade per interaktion, 150 interaktioner per dag — ger det 9 sekunder per dag per person, eller 54 minuter per år. Vid den övre änden (150 ms × 200 interaktioner) blir det 3 timmar per år per person. För ett svenskt hushåll med 2,3 personer summerar det till 2–7 timmar per år enbart i mikrolatens.

Dessa siffror är blygsamma jämfört med tidsbesparingen för förgrundsöverföringar (20–40 timmar/år). Men de väger oproportionerligt tungt psykologiskt eftersom de inträffar under aktiv uppmärksamhet — stunden du trycker och väntar — snarare än som en bakgrundsprocess. Varje fördröjning under en sekund faller inom det 100 ms till 1 sekund-intervall som Nielsens responstidströsklar identifierar som zonen där användaren märker att systemet inte reagerar omedelbart men ännu inte har tappat fokus. (NN/g)

Samtidig användning: hur baslinjerna 100 och 250 Mbps håller

Påståendet “50 Mbps räcker” förutsätter underförstått en aktivitet i taget. Verkliga hushåll gör flera saker samtidigt. Tabellen visar ett realistiskt vardagskvällsscenario för en familj med tre personer.

Aktivitet	Ned (Mbps)	Upp (Mbps)	Vem
4K Netflix-ström	25	—	TV:n i vardagsrummet
4K YouTube / TikTok	20	—	Tonåringens telefon
Teams-videosamtal (HD, skärmdelning)	4	4	Förälder, hemmakontor
Spelnedladdning i bakgrunden	variabel	—	Konsol/PC
iCloud-fotosynk	—	5	Flera telefoner
2 säkerhetskameror	—	6	Alltid igång
IoT-bakgrundstrafik (15–20 enheter)	5	2	Smart home
Totalt (exkl. spelnedladdning)	54	17

Två abonnemangsnivåer dominerar BRF-marknaden och försvaras båda som “tillräckliga”: 100 Mbps, den gamla “räcker bra”-baslinjen, och 250 Mbps, nivån som i tysthet blivit den nya standarden. Kvällsscenariot ovan visar hur var och en håller.

Vid 100 Mbps lämnar baslinjen på 54 Mbps bara 46 Mbps i marginal — spelnedladdningen går långsamt, men ytterligare en ström eller ett andra videosamtal trycker anslutningen mot mättnad. Uppladdningen på 17 Mbps är den hårdare begränsningen på en symmetrisk 100/100-linje: en andra förälder på Teams förbrukar det som återstår. Den gamla baslinjen fungerar bara så länge hushållet gör en sak i taget — precis det antagande som modern användning har övergett.

Vid 250 Mbps har samma kväll 196 Mbps i marginal — bekvämt för verkligt samtidig användning. Men 250 Mbps bär ett dolt tak: det är nästan exakt den verkliga genomströmningen för en WiFi 5-router (~225 Mbps), generationen som fortfarande betjänar omkring 38 % av BRF-hemmen. På den hårdvaran levereras ett 250 Mbps-abonnemang i sin helhet och inget därutöver kan levereras — 250 är på en gång den vettiga baslinjen och WiFi 5-väggen. Att betala för 500 Mbps eller gigabit med WiFi 5 lämnar större delen av ökningen rakt till flaskhalsen — den 45,5-procentiga förlust som vår tillhörande analys av bortkastad bandbredd kvantifierar.

Vid 500 Mbps och gigabit försvinner konkurrensen i praktiken — varje enhet beter sig som om den hade linjen för sig själv — men bara om WiFi:t klarar det, vilket i praktiken betyder WiFi 6 eller 7.

Framväxande användningsområden driver kraven ännu högre. NVIDIA GeForce NOW kräver 45 Mbps för 4K/120fps molnspel. (NVIDIA-specifikationer) Meta Quest 3 behöver 200 Mbps för högkvalitativ PC VR-streaming via Air Link. YouTubes 8K-innehåll (redan tillgängligt) behöver uppskattningsvis 100 Mbps — en ofta citerad tredjepartssiffra; YouTube själva publicerar rekommenderade hastigheter endast upp till 20 Mbps för 4K. En enda molnspelssession ensam kan förbruka hela den budget som ibland fortfarande anges som “tillräcklig för ett hushåll.”

Videouppstart, spolning och varför mer bandbredd laddar snabbare

När du trycker på play på en video visas ingenting på skärmen på ett ögonblick. Den pausen har ett namn — uppstartsfördröjning, tiden mellan att du klickar på play och den första renderade bildrutan — och den är ett av de standardmått som forskare använder för att bedöma streamingkvalitet (Yin et al., SIGCOMM 2015). Det som fyller pausen är enkelt: spelaren kan inte visa en enda bildruta förrän den har laddat ner tillräckligt med video för att fylla en liten startbuffert. Moderna strömmar delas upp i segment — separata filer på några sekunder vardera, vanligen flera megabyte styck (Apple HLS) — och hela segmentet måste anlända innan dess bildrutor kan visas (RFC 8216). Väntan är alltså i själva verket tiden det tar att hämta ner den första databiten.

Den tiden styrs framför allt av hur snabbt din anslutning kan flytta data: ett segments nedladdningstid är dess storlek delad med din tillgängliga genomströmning (BOLA, IEEE/ACM ToN). Netflix egna ingenjörer ger de konkreta siffrorna: en 4-sekunders bit kodad i 3 Mbit/s är cirka 1,5 MB, och den biten tar ungefär 4 sekunder att anlända på en 3 Mbit/s-länk men omkring 1 sekund på en 12 Mbit/s-länk (Stanford/Netflix, SIGCOMM 2014). Snabbare ledning, snabbare första bildruta — och eftersom spelaren allra först inte har någon annan information om ditt nätverk lutar den sig helt mot uppmätt genomströmning för att avgöra hur skarp bild den vågar ladda (Stanford/Netflix).

Spolning — att dra i tidslinjen för att hoppa framåt — hackar av samma skäl. Spelaren håller bara den del av videon som den redan har laddat ner; hoppa till ett ställe den inte har och där är bufferten tom och måste fyllas på över nätverket innan uppspelningen kan fortsätta (MDN). Varje hopp är en uppstart i miniatyr, och genomströmningen avgör hur kort den blir.

Varför bandbredd, inte bara latens, är hävstången här

Rapporten betonar på andra ställen med rätta låg latens. Men att ladda ett videosegment är ett genomströmningsbundet arbete, inte ett latensbundet, eftersom filen är stor. Ett 6 MB-segment hämtas på ungefär 1,92 s vid 25 Mbps, 0,48 s vid 100 Mbps och 0,10 s vid 500 Mbps (Grigorik, HPBN). Att höja tur-och-retur-latensen från 10 ms till 50 ms på samma hämtning lägger bara till omkring 0,04 s — jämfört med de ~1,44 s som det innebär att sänka genomströmningen från 100 till 25 Mbps (Grigorik, HPBN). Latens dominerar bara små överföringar; ett segment på flera megabyte ligger långt bortom den punkt där bandbredden tar över.

Genomströmning	Hämtning av första 6 MB-segmentet	Ungefärlig effekt
25 Mbps	~1,92 s	Nära avhoppströskeln
100 Mbps	~0,48 s	Bekväm start
500 Mbps	~0,10 s	I praktiken omedelbart

Detta spelar roll eftersom tittare är oförlåtande. Akamais studie av 23 miljoner visningar fann att människor börjar överge en video när uppstarten passerar ~2 sekunder, och varje extra sekund lägger 5,8 procentenheter till avhoppsandelen, och en frysning som varar bara 1 % av en videos längd minskar hur mycket som ses med omkring 5 % (Krishnan & Sitaraman, ACM IMC 2012). Det överraskande: bättre uppkopplade tittare är mindre tålmodiga, inte mer. Ett snabbare fastighetsnät är inte finputs — det är det som håller vardagligt tittande på rätt sida av den där 2-sekundersgränsen. (Ett undantag: för direktsänd streaming med låg latens spelar tur-och-retur-tider större roll än ren genomströmning — Wowza.)

Sammanfattning. Evidensen inom samtliga sex områden — filöverföringar, webbprotokoll, WiFi-latens, ackumulering av mikrofördröjningar, samtidig användning och videostreaming — pekar konsekvent åt samma håll: den bandbredd och WiFi-kvalitet som hushåll behöver har stigit långt bortom “räcker”-riktmärket på 25 Mbps — en siffra som FCC inte antog förrän 2015 (och som ersatte den 4 Mbps-baslinje som 2010 års National Broadband Plan använde). Den tillhörande rapporten Bortkastad bandbredd visar att 45,5 % av den köpta bandbredden i BRF-hushåll går förlorad i WiFi-flaskhalsar. Denna rapport visar att den förlorade kapaciteten inte är akademisk överkapacitet — det är bandbredd som moderna enheter, protokoll och användningsmönster är redo att nyttja, och vars frånvaro ger mätbar tidsförlust, latensförsämring och nätverkskonkurrens.

Antaganden och källkvalitet

Denna rapport skiljer genomgående på tre nivåer av källkvalitet:

Referentgranskad / storskalig: Publicerad i akademiska forum (ACM, IEEE, USENIX) eller baserad på dataset som överstiger 1 miljon observationer. Högst tillförlitlighet.

Branschmätning: Tekniska blogginlägg från stora teknikföretag (Google, Cloudflare, Wix, Akamai) med beskriven metodik men utan formell referentgranskning. Måttlig tillförlitlighet — sannolikt riktningsgivande korrekt men kan avspegla gynnsamma förhållanden.

Leverantör / litet urval: Marknadsföringspåståenden från chipset- eller utrustningsleverantörer (Qualcomm, Intel, MediaTek, Ericsson ConsumerLab), eller ofta citerade anekdoter utan publicerad metodik (Amazons 100 ms-påstående). Bör användas med försiktighet; inkluderas för fullständighetens skull, inte som bärande bevisning.

Antagande	Värde
WiFi 5-genomströmning (antagande)	225 Mbps (nedladdning)
WiFi 6-genomströmning (antagande)	400 Mbps (nedladdning)
WiFi 7-genomströmning (antagande)	750 Mbps (nedladdning)
Bakgrundsöverföringar (uppsk.)	150–250 GB/månad
Smartphoneinteraktioner/dag	150–200 (enkätdata)
WiFi-hänförbar latensbesparing	60–150 ms per interaktion

Källor

Verifierade primärkällor (URL-kontrollerade, augusti 2026). De numrerade posterna nedan bekräftades mot den citerade sidan under källgranskningen; de ytterligare källorna därefter behålls för fullständighetens skull men har inte länkverifierats individuellt.

1. IETF / RFC Editor — RFC 9000: QUIC — A UDP-Based Multiplexed and Secure Transport
2. Nikita Prokopov (tonsky.me) — JavaScript Bloat in 2024
3. Ilya Grigorik (igvita.com) — Latency: The New Web Performance Bottleneck (dokumenterar Belshes Chromium-experiment från 2010)
4. Mostafa, Wittie & Goel — Does More Bandwidth Really Not Matter (Much)? (arXiv 2503.03641)
5. HTTP Archive — Web Almanac 2025: Page Weight
6. W3Techs (Q-Success) — Usage statistics of HTTP/3
7. Langley et al. — The QUIC Transport Protocol: Design and Internet-Scale Deployment (ACM SIGCOMM 2017)
8. Robin Marx (Performance Calendar) — Head-of-Line Blocking in QUIC and HTTP/3: The Details
9. Cloudflare — Comparing HTTP/3 vs. HTTP/2 Performance
10. Google / Chrome Developers — 300ms tap delay, gone away
11. FT Labs (Financial Times) — FastClick
12. Deloitte (på uppdrag av Google) — Milliseconds Make Millions (2020)
13. Akamai — Spring 2017 State of Online Retail Performance Report
14. Google Research — Speed Matters (2009)
15. Riedl et al. — Technostress from a Neurobiological Perspective: System Breakdown Increases the Stress Hormone Cortisol in Computer Users (BISE, 2012)
16. TP-Link — Wi-Fi 6 (OFDMA)
17. Wikipedia — IEEE 802.11be (Wi-Fi 7)
18. MediaTek — Wi-Fi 7 Technology
19. Reviews.org — Cell Phone Usage Statistics
20. Nielsen Norman Group — Response Times: The 3 Important Limits
21. NVIDIA — GeForce NOW System Requirements

Ytterligare källor (ej enskilt länkverifierade):

• Cloudflare “Introducing 0-RTT” (TLS 1.3-blogg)
• Request Metrics “HTTP/3 Is Fast” benchmarks 2025
• Internet Society “Measuring HTTP/3 Real-World Performance”
• APNIC/RWTH Aachen QUIC head-of-line-blockeringsstudie
• Wix engineering-blogg (HTTP/3 LCP-mätningar)
• Avallone et al., IEEE 2021 (OFDMA-latens)
• Qualcomm / Wi-Fi Alliance OFDMA-testresultat
• Liu et al., ACM SIGMETRICS 2023 (WiFi 6 OFDMA, täta scenarier)
• IEEE 802.11ax / 802.11be-specifikationer (BSS Coloring, preamble puncturing)
• Intel WiFi 7 MLO-prestandadata
• Ericsson ConsumerLab neuroscience study 2016 (urvalsstorlek ej redovisad)
• Parks Associates connected device survey 2024